Publicerat

Dag 33 055, den 28 augusti 2018

I verket Upp och Ner av Gert Aspelin vrider sig landskapet i 180 °. Skissen som visas på Krognoshusets övervåning bygger vidare på videoinstallationen runt ravinen som visades i källarplan vid hans senaste utställning på Krognoshuset, hösten 2002.

Stillbilder från videoinstallationen runt ravinen.

Publicerat

Dag 33 054, den 27 augusti 2018

Ett försök till gestaltning av paradoxen hos Cranachs målning gjordes av Annika Svenbro 1989.

”Nu 2018 återvänder jag till Lucretia och Cranachs målning. Jag ser fortfarande det paradoxala i den. Men – jag ser också ömsintheten. Och tragiken. Handen med dolken är brutal. Jag ser stolthet hos henne. Hon vill bevara sin integritet in i döden.”

Annika Svenbro

Installationsbild från källarplan på Krognoshuset 1989.

 

Ditt namn är
Lucretia
På Lucas Cranachs
målning har du
riktat kniven mot
ditt bröst
i nästan femhundra år
Du vill dö
Men egentligen
vill du
leva
Fast inte på vilka villkor
som helst
Din kropp blev
bytesvara
mellan krigsherrar
Kan du
leva
med det?
Din levande kropp
ska vara din
Du vill råda över
ditt ansikte
ögon
näsa
mun
Över dina armar
dina bröst
och dina händer
din mage
ditt kön
din kropps
öppningar
låren
och knäna
vaderna
och smalbenen
vristerna
dina tår
kroppsvätskorna
Den fina
ångan från
din andedräkt
Men
också dina tankar
Dina ord
Och dina
skratt

Dina tårar
Ingen ska
göra något
med
din levande kropp
som du inte själv
vill
Inte längre
Du känner dig
stark
i din övertygelse
Cranach målade
många versioner
av dig Lucretia
Den blekhyade
ranka kroppen
Graciös
trots vapnet som vilar i handen
riktat mot
hjärttrakten
Det milda ansiktet
döljer
beslutsamhet
Dolken skar
in genom huden
genom bindväv
djupt i muskler
och blodådror
Men oss
möter
din levande kropp
Den ska möta
andra efter oss

 

Text från Lucretia 1989/2018 av Annika Svenbro.

 

 

Publicerat

Dag 33 052, den 25 augusti 2018

En utgångspunkt för Johans Sunessons verk Ekan, Till Ulrik är hans föreställning av Ulrik Samuelssons utställning på Krognoshusets övervåning. Johan Sunesson hade som mål inför Aura 90! ”att skulptrera vatten i en nedsjunken eka.
Ekan: Ett kärl. Vattnet: Något som får sin form av att det ständigt rör sig och vad det omgärdas av plus yttre krafter, vind, lägesenergi, temperatur.

Eka, kista, upplösning.”

”Sent i november 1967. Det blåser isande kallt i gattet mellan Konsthallen och Krognoshuset. Inne bakom tjocka väggar bygger Ulrik Samuelson en utställning, en installation, RECIDIVA AMORPHANA. Lugnt och koncentrerat fortlöper arbetet, våd efter våd av papper, tapeter, med olika motiv klär in den djupa fönstersmygen, det rum som idag delvis upptas av kontor. En skiss skvallrar om att rummets gestaltning redan är förberedd i konstnärens ateljé. Golvets grå trätiljor möter först vattenslipade stenar, tätt, tätt. Stenarna låtsas rassla av ett havs regelbundna vågrörelser. Ett svart band bryter illusionen. Ovanför det grönblå havet och mötande taket monteras en rosaskimrande himmel. Den liknar sidenmoare, upprepar vågrörelserna i det rosa, rosa som vernissagekortet med teckningen av ett Krognoshus i rörelse.”
Majlis Stensman, Konstföreningen Aura 75 år.

Publicerat

Dag 33 048, den 21 augusti 2018

Verket Sovare från tidigt 1970-tal av Barbro Bäckström* har förflyttats till Krognoshuset från Mariana Manners sovrum och har placerats vid hennes nya målning Drömmare.

Dialogen mellan Marianna Manners Drömmare och Barbro Bäckströms Sovare (MM Drömmare / BB Sovare) pågår ytterligare två veckor.

Mariana Manner berättar att hon var modell inför Sovare och draperades med randigt tyg, vilket underströk kroppens former.


Foto av Mariana Manner inför arbetet med Drömmare.

Ungefär samtidigt med tillblivelsen av Sovare skapades denna relief av Barbro Bäckström. På stödplattan är ingraverat ”Till Mariana när hon blir 30 från Barbro och Holger”.


Foto Olle Dahl.

Den 12 augusti skriver Mariana Manner: Igår återsåg jag Barbro och hennes verk på Fabriken. Mäktig utställning och för mig strakt berörande.

* Barbro Bäckström (1939-1990) var med i Auras konstnärsgrupp.

 

 

Publicerat

Dag 33 045, den 18 augusti 2018

“Skånskt 80-tal och figurer i fri luft” av Karin Hasselberg och Cecilia Wendt.

En apparat inte större än en videoprojektor förflyttades till platserna för Auras föreläsningar. Transparenta bilder placerades i apparaten vilka belystes med den inbyggda ljuskällan. Det projicerade undervisningsmaterialet visades i ett för tillfället mörklagt rum, till exempel på Grand hotell i Lund.

I verket har Karin Hasselberg och Cecilia Wendt listat föreläsningar vid Konstföreningen Auras årsstämmor från 1928 – 2009 och de beskriver: ”I arbetet med “Skånskt 80-tal och figurer i fri luft” har vi utgått från Auras arkiv vid Lunds stadsarkiv och frågan vad pedagogiska perspektiv i konsten kan vara. Som ett möjligt spår fann vi att konstföreningen, mer eller mindre konsekvent sedan starten 1928, bjudit in gästföreläsare till sina årsstämmor vilka ägt rum på olika platser i Lund. I protokollen finns att läsa att bilder visade med skioptikon ofta var en del av de tidiga föreläsningarna. Någon gång runt 1970, samtidigt som konstföreningen Auras årsstämma börjar hållas på Krognoshuset, verkar gästföreläsningarna vid årsstämman mer eller mindre upphöra. Istället är det konstföreningens pågående utställningar i Krognoshuset som lyfts fram i flera av de kallelser vilka finns bevarade i arkivet.”

Från redaktionen; ett citat från Wikipedia: ”Skioptikon (grekiskan skia, skugga, och optikos, ”som hör till synen”) eller diaskop är en projektor för genomskinliga bilder och föregångare till diaprojektorn.”

Publicerat

Dag 33 043, den 16 augusti 2018

Förflyttningar 2007/2018 är en tidsresa av Olle Dahl vid den pågående utställningen AURA 90! Skulpturen på bilden (2007) har transformerats och är fram till den 2 september 2018 i dialog med en annan nisch i Krognoshusets källarplan.

Publicerat

Dag 33 041, den 14 augusti 2018

Det vikta huset av Lena Ignestam.

Namn på konstnärer i konstnärsgruppen genom Auras historia.

Det vikta huset av Lena Ignestam är ett artist-popup-kort i upplaga. Genom konstnären får vi veta att ”uttrycket popup-bok tillämpas på tredimensionella eller rörliga böcker, som ett samlingsbegrepp för böcker med pop-ups, transformations, tunnel-böcker, volvelles, klaffar, drag-flikar, pop-outs, pull-downs etc., olika tekniker som var och en fungerar på sitt eget vis.”

”Den rörliga boken har funnits sedan 1200-talet med flaps och så kallade volvelles, rörliga hjul – ett exempel på en tidig analog dator i papper. Man har spårat den första rörliga boken till 1240-talet då benediktinermunken Matthew Paris som skapade sin Chronica Majora, med volvelles,  som munkarna använde för att beräkna heliga dagar. Den katalanska mystikern och poeten Ramon Llull från Mallorca, inflikade också rörliga delar i sina böcker för att illustrera sina teorier i början av 1300-talet.

Det var främst volvelles som användes för  att till exempel göra astronomiska förutsägelser och kalkyleringar, skapa hemlig kod, och för att kryptera förmögenheter. 

1564 offentliggjordes en astrologisk bok med rörliga hjul med titeln Cosmographia Petri Apiani, som gjordes i en liten upplaga. Under de följande århundradena, när möjligheten att utföra obduktioner var begränsad,  använde också läkarkåren anatomiska böcker med olika lager och flikar för att undervisa om den mänskliga kroppen. Ett annat exempel är från 1700-talet – den engelska landskapsdesignern Capability Brown använde klaffar för att illustrera ”före och efter”- utsikter i sin design. 1775 publicerade Thomas Malton A Compleat Treatise on Perspective in Theory and Practice, som är den tidigast kända kommersiella pappersmekanism-boken. Den innehåller popup-fönster som aktiverades genom att dra i snören som bildade geometriska former för att underlätta för läsaren att förstå begreppet perspektiv .”