Dag 33 184, den 28 december 2018

Varje kväll är ljuset som lyser ur Krognoshusets tretton fönster och gluggar förändrat. Fosforgult eller vitt, uppspaltat eller flödande, vindsljus, mellantänt och källarstrålar. Konstnärerna Peter Johansson/Barbro Westlings ljusverk AV OCH PÅ pågår mellan 28 december t o m 6 januari som final på Konstföreningen Auras 90 årsjubileum.

Foto: Barbro Westling

 

 

Dag 33 154, den 28 november 2018

Föreläsning med Solveig Mansfeld:
Den politiska konsten – i början av 70-talet.

 

Onsdagen den 28 november kl 19.

Plats: Krognoshuset

Fri entré men begränsat antal platser så kom i tid för att försäkra er om en plats.

68-vågen svepte över Europa och gjorde tydliga avtryck i konsten. Vietnamkrigets fasor målades av Gerhard Nordström. Grupp 8 visade Tjejspelet och sålde Tjejskivan. Pussgänget – Lars Hillersberg, Lena Svedberg och Ulf Rahmberg – gav Kapitalismen ett ansikte.

Om den politiska konsten i början av 70-talet talar Solveig Mansfeld, tidigare intendent på Krognoshuset.

 

 

Dag 16 664, den 13 oktober 1973

Vid 14 års ålder såg jag en utställning med Åke Pallarps arbeten på Krognoshuset. Mötet balanserades säkert mot mina då ständigt nya erfarenheter och utbytbara föreställningar. Man väljer inte ut det som skapar bestående minnen. Jag kan föreställa mig min då pågående inre kamp mellan olika idéer om konst men minnet av utställningen ligger på ett annat djupare plan någonstans i det undermedvetna. Det är ett sådant minne som stannar kvar vare sig man vill eller inte. Bortom värderingar som bra, dåligt, vackert och fult. Det innefattar snarare ett tydligt visuellt avtryck. Inget finns bevarat av ett sammanhang om vem som var där eller om det fälldes några kommentarer.

*

Verket ”Monument över den svenska strömmingen” minns jag tydligt. Ett utklippt foto av en strömming fäst längst upp på en spik i sin tur fastsatt på en liten rund sten. Det känns inte alls 70tal utan kunde lika så bra blivit till år 2018. Ett annat var en målning han hade gjort i 14 års åldern, föreställande Kamtjatka. Att han visade denna bild reflekterade jag särskilt över. Om det hade något samband minns jag ej men samma år målade jag några små gouacher föreställande planeter och stjärnor. En av bilderna gjordes som en stjärnhimmel i samma storlek som det lilla sökarfönstret i en trasig rörradio min mormor hade gett mig som leksak. Jag tog ut det inre och apterade den innanför fönstret. Radioskalet är för länge sedan försvunnet men den lilla gouachen finns kvar och har blivit utgångspunkten för ett nytt verk jag arbetar med. Det har visats på en utställning och workshop i Paldiski, Estland. Vissa delar kommenterar spänningar under det kalla kriget och den i området militära upprustningen. I den senaste versionen visad i somras på jubileumsutställningen Aura 90, tillkommer nya delar som förhåller sig till minnet av Åke Pallarps utställning.

**

**

**

På vernissagekortet från 1973 finns en målning föreställande Lim Johan. En av hans passioner var att odla fikonträd. En dag hade en elak person lagt salt i alla krukor och plantorna svartnade och vissnade ner. Fikonlövet är en påminnelse om alla de utstötta, avvikande, utsatta, annorlunda, flyktingar, konstnärer och drömmare som Lim Johan, som inte ansågs eller anses passa in i en trångsynt omgivning i det svenska samhället eller andra platser runt om i världen.

Marko Cesarec

 

 

* från Konstfrämjandets katalog som delades ut gratis under utställningsperioden

 

**foto: Marko Cesarec

 

 

 

Dag 32 373, 8 oktober 2016

”De svarta plåtarna som utgör verket på ovanvåningen har hämtat sina mått från de sammanlagt 99 glasrutor som finns i Krognoshuset. Plåtarna är svarta och stängda, och på så vis motsatsen till fönstrens ljus och utsikt. Samtidigt är ett fönster en ram som avgränsar vår blick. På samma sätt konstruerar Jakob Simonson begränsningar för våra kroppar och vårt seende. Bilderna och rummen vi ser blir till inre, fiktiva bilder och rum.”

Isac Nordgren

JAKOB SIMONSON

 

 

 

 

Dag 33 049, den 22 augusti 2018

Vi står på Mårtenstorget, framför Krognoshuset, två meter ovanför moränleran. Däremellan hundraåriga kulturlager. Djurben, byggnadsrester, knappar, skor, kammar, skärvor av keramik och glas, spik, fröer…

Perfekt väder för torgvandring med arkeolog Conny Johansson Hervén som ledde utgrävningarna för tjugo år sedan.

Vi får veta att Krognoshuset var en självförsörjande stadsgård innan torget bildades. Vi samsas med parkerade bilar under torgvandringen.

Någon frågar om Krognoshusets ålder. Byggnadens tegelfasad avslöjar många olika faser. För att fastslå en mer säker ålder måste den invändiga putsen knackas bort, menar Conny Johansson Hervén.

Klicka här för en text av Conny Johansson Hervén