Varje kväll är ljuset som lyser ur Krognoshusets tretton fönster och gluggar förändrat. Fosforgult eller vitt, uppspaltat eller flödande, vindsljus, mellantänt och källarstrålar. Konstnärerna Peter Johansson/Barbro Westlings ljusverk AV OCH PÅ pågår mellan 28 december t o m 6 januari som final på Konstföreningen Auras 90 årsjubileum.
Foto: Barbro Westling
Föreläsning med Solveig Mansfeld:
Den politiska konsten – i början av 70-talet.
Onsdagen den 28 november kl 19.
Plats: Krognoshuset
Fri entré men begränsat antal platser så kom i tid för att försäkra er om en plats.
68-vågen svepte över Europa och gjorde tydliga avtryck i konsten. Vietnamkrigets fasor målades av Gerhard Nordström. Grupp 8 visade Tjejspelet och sålde Tjejskivan. Pussgänget – Lars Hillersberg, Lena Svedberg och Ulf Rahmberg – gav Kapitalismen ett ansikte.
Om den politiska konsten i början av 70-talet talar Solveig Mansfeld, tidigare intendent på Krognoshuset.
Under konstkväll var det stadskroki.
Självporträtten som 1928 skänktes av Aura konstnärerna för ett nytt konstmuseum har kommit ned i gatuplan från stadshusets vägg på andra våningen.
Vid 14 års ålder såg jag en utställning med Åke Pallarps arbeten på Krognoshuset. Mötet balanserades säkert mot mina då ständigt nya erfarenheter och utbytbara föreställningar. Man väljer inte ut det som skapar bestående minnen. Jag kan föreställa mig min då pågående inre kamp mellan olika idéer om konst men minnet av utställningen ligger på ett annat djupare plan någonstans i det undermedvetna. Det är ett sådant minne som stannar kvar vare sig man vill eller inte. Bortom värderingar som bra, dåligt, vackert och fult. Det innefattar snarare ett tydligt visuellt avtryck. Inget finns bevarat av ett sammanhang om vem som var där eller om det fälldes några kommentarer.
Verket ”Monument över den svenska strömmingen” minns jag tydligt. Ett utklippt foto av en strömming fäst längst upp på en spik i sin tur fastsatt på en liten rund sten. Det känns inte alls 70tal utan kunde lika så bra blivit till år 2018. Ett annat var en målning han hade gjort i 14 års åldern, föreställande Kamtjatka. Att han visade denna bild reflekterade jag särskilt över. Om det hade något samband minns jag ej men samma år målade jag några små gouacher föreställande planeter och stjärnor. En av bilderna gjordes som en stjärnhimmel i samma storlek som det lilla sökarfönstret i en trasig rörradio min mormor hade gett mig som leksak. Jag tog ut det inre och apterade den innanför fönstret. Radioskalet är för länge sedan försvunnet men den lilla gouachen finns kvar och har blivit utgångspunkten för ett nytt verk jag arbetar med. Det har visats på en utställning och workshop i Paldiski, Estland. Vissa delar kommenterar spänningar under det kalla kriget och den i området militära upprustningen. I den senaste versionen visad i somras på jubileumsutställningen Aura 90, tillkommer nya delar som förhåller sig till minnet av Åke Pallarps utställning.
**
**
På vernissagekortet från 1973 finns en målning föreställande Lim Johan. En av hans passioner var att odla fikonträd. En dag hade en elak person lagt salt i alla krukor och plantorna svartnade och vissnade ner. Fikonlövet är en påminnelse om alla de utstötta, avvikande, utsatta, annorlunda, flyktingar, konstnärer och drömmare som Lim Johan, som inte ansågs eller anses passa in i en trångsynt omgivning i det svenska samhället eller andra platser runt om i världen.
Marko Cesarec
* från Konstfrämjandets katalog som delades ut gratis under utställningsperioden
**foto: Marko Cesarec
”De svarta plåtarna som utgör verket på ovanvåningen har hämtat sina mått från de sammanlagt 99 glasrutor som finns i Krognoshuset. Plåtarna är svarta och stängda, och på så vis motsatsen till fönstrens ljus och utsikt. Samtidigt är ett fönster en ram som avgränsar vår blick. På samma sätt konstruerar Jakob Simonson begränsningar för våra kroppar och vårt seende. Bilderna och rummen vi ser blir till inre, fiktiva bilder och rum.”
Isac Nordgren
Vi står på Mårtenstorget, framför Krognoshuset, två meter ovanför moränleran. Däremellan hundraåriga kulturlager. Djurben, byggnadsrester, knappar, skor, kammar, skärvor av keramik och glas, spik, fröer…
Perfekt väder för torgvandring med arkeolog Conny Johansson Hervén som ledde utgrävningarna för tjugo år sedan.
Vi får veta att Krognoshuset var en självförsörjande stadsgård innan torget bildades. Vi samsas med parkerade bilar under torgvandringen.
Någon frågar om Krognoshusets ålder. Byggnadens tegelfasad avslöjar många olika faser. För att fastslå en mer säker ålder måste den invändiga putsen knackas bort, menar Conny Johansson Hervén.
Klicka här för en text av Conny Johansson Hervén
Trappan
”År 1971 hade jag en utställning som hette Spindlarnas sista trick på Krognoshuset. Då hade Historieboken (Ordfront) nyligen kommit ut. Det var en tecknad historiebok som avhandlade Europas och Afrikas historia de senaste 500 åren. Vi författare gick på Konstfacks reklamlinje; Annmari Langemar, Annika Elmqvist, Pål Rydberg och jag. Utställningen var som en installation kring boken. I min bild syns jag iklädd begagnad militärpäls, och mitt första barn Kalle sover i sin vagn nedanför trappan. Jag hittade fotot nyligen och tyckte det passade till utställningen. Teckningen av ”bläckfiskarna” kommer ur boken. Vår berättelse om utsugning och orättvisor kan gärna spridas även idag, den har tyvärr ännu viss aktualitet.”
Gittan Jönsson
”Lördagen den 15 februari 2003
Svarta sömmar, stygn med tunn tråd
som genomkorsat det vita tyget otaliga gånger bildar
teckningslinjerna i Greta Sandbergs bilder.
Vernissagepubliken dröjer. På väggarna
gestaltar tråden porträtt av människor.
Från Krognoshusets fönster ser vi ut över
ett demonstrationståg som inte vill ta slut. Detta
visar sig vara en del av världens största
samordnade antikrigsdemonstration. Vi
betraktar demonstranternas ansikten då de
närmar sig Krognoshuset från Botulfsgatan och
deras ryggar då de fortsätter i riktning mot
Bankgatan och vidare genom staden. ”
Annelie Nilsson
Ett minne som etsat sig fast.
Greta Sandbergs konstverk präntades in i mig samtidigt som en historisk händelse pågick utanför fönstret.
Text på fönsterglas, mått efter ett fönster på andra våningen i Krognoshuset, södra väggen, 89 x 49 cm.
”Min skulptur till Aura90 har sin utgångspunkt i min egen utställning på Krognoshuset 2004. Jag visade då en vit gipsskulptur föreställande en sittande flicka i 11-12-årsåldern i naturlig storlek placerad direkt på golvet i källaren. En besökare som var läkare berättade då för mig om en patient som han hade haft på 70 – talet; en gammal dam som i början av 1900-talet, när hon var en helt ung flicka, hade arbetat i Krognoshusets källare med att tvätta linnesvepningar. En märklig känsla av korrespondens infann sig. Vitt på vitt så att säga…”
Bianca Maria Barmen
