Ett försök till gestaltning av paradoxen hos Cranachs målning gjordes av Annika Svenbro 1989.
”Nu 2018 återvänder jag till Lucretia och Cranachs målning. Jag ser fortfarande det paradoxala i den. Men – jag ser också ömsintheten. Och tragiken. Handen med dolken är brutal. Jag ser stolthet hos henne. Hon vill bevara sin integritet in i döden.”
Annika Svenbro
Installationsbild från källarplan på Krognoshuset 1989.
Ditt namn är
Lucretia
På Lucas Cranachs
målning har du
riktat kniven mot
ditt bröst
i nästan femhundra år
Du vill dö
Men egentligen
vill du
leva
Fast inte på vilka villkor
som helst
Din kropp blev
bytesvara
mellan krigsherrar
Kan du
leva
med det?
Din levande kropp
ska vara din
Du vill råda över
ditt ansikte
ögon
näsa
mun
Över dina armar
dina bröst
och dina händer
din mage
ditt kön
din kropps
öppningar
låren
och knäna
vaderna
och smalbenen
vristerna
dina tår
kroppsvätskorna
Den fina
ångan från
din andedräkt
Men
också dina tankar
Dina ord
Och dina
skratt
Dina tårar
Ingen ska
göra något
med
din levande kropp
som du inte själv
vill
Inte längre
Du känner dig
stark
i din övertygelse
Cranach målade
många versioner
av dig Lucretia
Den blekhyade
ranka kroppen
Graciös
trots vapnet som vilar i handen
riktat mot
hjärttrakten
Det milda ansiktet
döljer
beslutsamhet
Dolken skar
in genom huden
genom bindväv
djupt i muskler
och blodådror
Men oss
möter
din levande kropp
Den ska möta
andra efter oss
Text från Lucretia 1989/2018 av Annika Svenbro.
