Kategori: Minnen av Aura

I verket Upp och Ner av Gert Aspelin vrider sig landskapet i 180 °. Skissen som visas på Krognoshusets övervåning bygger vidare på videoinstallationen runt ravinen som visades i källarplan vid hans senaste utställning på Krognoshuset, hösten 2002.

Stillbilder från videoinstallationen runt ravinen.

Ett försök till gestaltning av paradoxen hos Cranachs målning gjordes av Annika Svenbro 1989.

”Nu 2018 återvänder jag till Lucretia och Cranachs målning. Jag ser fortfarande det paradoxala i den. Men – jag ser också ömsintheten. Och tragiken. Handen med dolken är brutal. Jag ser stolthet hos henne. Hon vill bevara sin integritet in i döden.”

Annika Svenbro

Installationsbild från källarplan på Krognoshuset 1989.

 

Ditt namn är
Lucretia
På Lucas Cranachs
målning har du
riktat kniven mot
ditt bröst
i nästan femhundra år
Du vill dö
Men egentligen
vill du
leva
Fast inte på vilka villkor
som helst
Din kropp blev
bytesvara
mellan krigsherrar
Kan du
leva
med det?
Din levande kropp
ska vara din
Du vill råda över
ditt ansikte
ögon
näsa
mun
Över dina armar
dina bröst
och dina händer
din mage
ditt kön
din kropps
öppningar
låren
och knäna
vaderna
och smalbenen
vristerna
dina tår
kroppsvätskorna
Den fina
ångan från
din andedräkt
Men
också dina tankar
Dina ord
Och dina
skratt

Dina tårar
Ingen ska
göra något
med
din levande kropp
som du inte själv
vill
Inte längre
Du känner dig
stark
i din övertygelse
Cranach målade
många versioner
av dig Lucretia
Den blekhyade
ranka kroppen
Graciös
trots vapnet som vilar i handen
riktat mot
hjärttrakten
Det milda ansiktet
döljer
beslutsamhet
Dolken skar
in genom huden
genom bindväv
djupt i muskler
och blodådror
Men oss
möter
din levande kropp
Den ska möta
andra efter oss

 

Text från Lucretia 1989/2018 av Annika Svenbro.

 

 

En utgångspunkt för Johans Sunessons verk Ekan, Till Ulrik är hans föreställning av Ulrik Samuelssons utställning på Krognoshusets övervåning. Johan Sunesson hade som mål inför Aura 90! ”att skulptrera vatten i en nedsjunken eka.
Ekan: Ett kärl. Vattnet: Något som får sin form av att det ständigt rör sig och vad det omgärdas av plus yttre krafter, vind, lägesenergi, temperatur.

Eka, kista, upplösning.”

”Sent i november 1967. Det blåser isande kallt i gattet mellan Konsthallen och Krognoshuset. Inne bakom tjocka väggar bygger Ulrik Samuelson en utställning, en installation, RECIDIVA AMORPHANA. Lugnt och koncentrerat fortlöper arbetet, våd efter våd av papper, tapeter, med olika motiv klär in den djupa fönstersmygen, det rum som idag delvis upptas av kontor. En skiss skvallrar om att rummets gestaltning redan är förberedd i konstnärens ateljé. Golvets grå trätiljor möter först vattenslipade stenar, tätt, tätt. Stenarna låtsas rassla av ett havs regelbundna vågrörelser. Ett svart band bryter illusionen. Ovanför det grönblå havet och mötande taket monteras en rosaskimrande himmel. Den liknar sidenmoare, upprepar vågrörelserna i det rosa, rosa som vernissagekortet med teckningen av ett Krognoshus i rörelse.”
Majlis Stensman, Konstföreningen Aura 75 år.

Verket Sovare från tidigt 1970-tal av Barbro Bäckström* har förflyttats till Krognoshuset från Mariana Manners sovrum och har placerats vid hennes nya målning Drömmare.

Dialogen mellan Marianna Manners Drömmare och Barbro Bäckströms Sovare (MM Drömmare / BB Sovare) pågår ytterligare två veckor.

Mariana Manner berättar att hon var modell inför Sovare och draperades med randigt tyg, vilket underströk kroppens former.

Foto av Mariana Manner inför arbetet med Drömmare.

Ungefär samtidigt med tillblivelsen av Sovare skapades denna relief av Barbro Bäckström. På stödplattan är ingraverat ”Till Mariana när hon blir 30 från Barbro och Holger”.

Foto Olle Dahl.

Den 12 augusti skriver Mariana Manner: Igår återsåg jag Barbro och hennes verk på Fabriken. Mäktig utställning och för mig strakt berörande.

* Barbro Bäckström (1939-1990) var med i Auras konstnärsgrupp.